Clueless i dag 22

Dag 22 är snart förbi men har naturligtvis ingen aning om hur det gått. Tills onsdag nästa vecka ska jag hålla mig med eventuella graviditetstest, har jag bestämt. Det händer mycket de närmaste dagarna så har som tur annat att tänka på. Vi ska (äntligen) åka till en fotograf för att ta våra förlovningsbilder. Sen kommer mamma på besök och så bär det av till syster på söndag, tillsammans med mamma. Har inte bestämt hur länge jag ska stanna där än. Bara en natt tror jag. Har blivit blivit så van att vara hemma för det mesta så slappnar bäst av här.

På tal om graviditetstest så verkar det ju finnas sådana i mängder och massor. Vilka är bra, vilka ger resultat tidigt, dvs redan före mens borde ha börjat.. Tänk om det visar negativt bara för att man gjort testet för tidigt och så blir man helt deppad på grund av det. Får nog ta och köpa fler test så jag kan testa flera gånger. :)

Om...

Så här borde jag ju inte göra men kan inte hålla mig; OM vi lyckats denna gång kommer bebisen i mitten av april. Räknade på skoj att enligt första dagen i senaste mens blir BF 12.4.2012 och enligt då jag tror att befruktningen skedde, dvs igår, skulle den komma 14.4.2012.

De senaste dagarna har jag varit stressad över mina morgon temperaturer. Inte har de alls betett sig som de står i pappren hag fick från läkaren. Som tur hittade jag en bra artikel om BBT på http://www.vau.fi/. Länkar direkt till artikeln längre ner. Den är på finska. I den står det att alla kvinnor inte fungerar riktigt på samma sätt och att hos endel kan man inte se så stor skillnad på BBT före ägglossning och efter. Sen finns det mycket annat som inverkar; temperaturen i sovrummet, när man vaknar, ifall man druckit alkohol. Puh! För sanningen är den att jag redan hunnit tänka att min kropp ju inte alls fungerar. Nu kan jag slappna av lite och det är viktigt.

Får bara fortsätta hålla tummarna nu. Och fylla dagarna med allt möjligt roligt för annars blir tiden väldigt lång.

http://www.vau.fi/Yritamme-lasta/Naisen-hedelmallisyys/Ovulaatiota-metsastamassa/

Dag 15

Humöret gick upp igen efter deppet jag upplevde efter senaste besvikelse. Visste nog att det skulle göra det. Något har jag lärt mig om hur både min kropp och mitt psyke fungerar. Har följt med morgontemperaturer igen i denna cykel men inte använt ägglossningstest. Det blev för mycket stress och vetenskap av det hela senast med temp-mätning, ÄL-test och blodprov. Dessutom visade ju blodprovet att Clomifen hade fått igång ägglossningen senast och fortsätter ju med den medicinen så litar på att det funkar nu också. Jag vill helt enkelt försöka skala av all stress och inte fundera så mycket. Semester har vi ju också så omständigheterna är perfekta. Så nu håller vi bara tummarna igen!

En enda liten ändring har jag gjort i mina vanor de senaste dagarna och det gäller kaffet. Max 1 kopp om dagen dricker jag. Har läst någonstans att för mycket kaffe inte skulle vara bra, men vad vet jag! Det finns ju så åsikter och undersökningar om vad man får och inte får äta så man blir riktigt snurrig till sist. Men har märkt en positiv effekt i allmänhet av att inte dricka så mycket kaffe, magen tackar :)

När regnet faller

Under ett besök till biblioteket sökte jag mig till avdelningen där de har böcker om graviditet. Tänkte ifall jag kunde hitta något intressant och det gjorde jag. Gick hem med Brooke Sields bok om fertilitetsbehandling och förlossningsdepression. Har länge gått och funderat hur dessa verkar gå hand i hand. Och enligt denna bok så gör det verkligen det. Orsaken är högst antagligen att man under fertilitetsbehandlingen manipulerar med hormoner och, under hela graviditeten går hormonerna upp och ner och det gör det även efter förlossningen. Sätt till åratals stress av barnlöshet och allt vad det innebär så är det väl egentligen inte så konstigt att man kan bli ordentligt deprimerad.
Brooke Shields skriver om sin egen upplevelse och kamp ur depressionen. Vill inte börja recensera boken här, men ibland känns språket som lite klumpigt översatt från engelska till svenska. Fast det är väl onödigt att hänga upp sig på egentligen. Lärorik bok, inte minst för dem som ska genomgå en fertilitetsbehandling, men för alla som planerar att skaffa barn eller redan väntar.

http://www.bokus.com/bok/9789151846767/nar-regnet-faller-min-vag-ut-ur-forlossningsdepression/

Negativa tankar i dag 8

Senaste dagarna har varit väldigt tunga och deppiga. Det är säkert delvis mensen som gör det men tror nog Clomifenen har haft inverkan också. Speciellt på kvällen har negativa tankar, känslor och minnen krypit fram. Mensvärken har på något sätt förstärkts av Clomifenen, det är åtminstone min egen teori. Värken gör ju inget lättare heller. Trött är jag hela tiden också. Går omkring som en landmina och kan explodera när som helst.

Igår var det nära totalhaveri med blivande svärmor. Hon malde på om sina planer med den årliga trädgårdsfesten, vilken dag det skulle bli och "kanske vi får avvakta med vädret och sedan bestämma i sista minuten ifall det bli tisdag eller onsdag eller...." Man får väl välja en dag och stå sitt kast! Folk har väl annat för sig och vill väl  inte vara på standby för hennes fest. JAG vill åtminstone inte vara på standby, har väl annat jag vill göra. Träffa vänner och så vidare. Och så skulle hon visa videosnuttar på hennes två barnbarn. Fästmannens syskon har varsitt barn och där verkar det finnas en ständig tävlan om vem som är sötast, roligast, vem som vägde minst i vilken ålder (ja, redan i spädbarnsålder och mindre=bättre!), kryper tidigast, går, sitter, blabla, blabla....

Visst är de ju söta, men det skärde ihop sig redan från början. Det var ju enkelt och självklart för dem. Barnen kom på första försöket, det ena av dem delvis av slump. Och så får vissa kämpa i åratal utan resultat. Fattar de det? Kan de förstå hur lyckligt lottade de är?

Sen det allar tyngsta; tänk om vi aldrig lyckas. Kommer jag att dö utan att ha barn som lever vidare efter mig? Tar jag slut här?

Fan, fan, fan liksom...

Det blidde ju inget. Visste nog redan innan mensen började att det inte lyckats. Så det blev ingen större chock.
Så nu jag har börjat på en ny kur med Clomifen. Är på fjärde dagen med kuren och humöret går upp och ner. Ibland känner jag för att gråta, eller egentligen för det mesta gör jag det. Denna gång har jag inte haft nattsvettningar som jag hade senaste kuren. Det var hemskt! Att vakna mitt i natten och vara helt plaskvåt av svett. Fy då. Väntar gärna några tio år till med att få uppleva det igen :)

God nyheter fick jag i och för sig också. Ägglossningen hade faktiskt inträffat, visade blodprovet jag hade lämnat. Så jag fick ju i alla fall bekräftelse på att behandlingen fungerar. Måste försöka hålla mig positiv.

Någon kväll borde jag orka åka till väninnan med stora magen. Hon beklagar sig över att magen är stor och tung och värmen har ju inte gjort det lättare heller. Man kunde ju tänka att jag skulle bli ledsen över henne som klagar över sådant, hon HAR ju ändå en bebis i magen till skillnad från mig, men hon vet min situation och då blir allt mycket lättare. Kan känna verklig glädje för henne och hon har ju dessutom varit i samma situation som jag. En verklig vän och ett stort stöd!

En pina

Dagarna liksom kryper fram. Dag 27 idag. Hoppas, men vågar ändå inte hoppas. Kommer att falla, hårdare än någonsin tidigare, om det inte har lyckats.

Spännande vecka

Denna vecka är spännande för mig då vi får veta ifall vi lyckats denna gång eller inte. Under veckolutet lyckades jag faktiskt rikta mina tankar annanstans. Och arbetsveckan satte igång med sådan fart att jag idag inte hunnit fundera så mycket på saken heller.

Men de stunder jag går och funderar så känner jag väldigt noga efter hur det känns i kroppen. Lite ont i magen, det liksom kniper till ibland. Inbillar jag mig bara eller är dethär annorlunda än det brukar vara? Visst är brösten lite ömma och en finne har dykt upp på hakan. Det brukar jag väl inte ha? Så kanske! Temperaturerna hade gått upp ganska bra de senaste dagarna men imorse hade den gått ner 0,3 grader sen igår. Och det är väl inte ett så positivt tecken? Fast det kan man ju bortförklara med att termometern jag använder inte är en "specialtermometer" för basaltemperaturer.

Allt som väger för graviditet så tror jag på och allt som väger emot så bortförklarar jag.
Vågar inte göra ett test än, för det är nog för tidigt. Dag 25 är på gång just nu. Men tänk om det skulle växa något inne i mig. Nåt sånt här:

Hatar att gå och vänta!

Något helt annat

Ibland blir det bara så att det händer så mycket roligt i livet att man inte hinner fundera på, hmmm, vilket ord ska jag använda... Nåja, barnlösheten. Ush vilket ord! Men det var ju inte det jag skulle skriva om.

Arbetsveckan var onödigt stressig, så redan i och med det fick man sig en paus i ältandet. Sen kom fredagen och det var dags för en lite grillfest hemma hos oss. Efter det gick vi på dans här i vår lilla by. Det åskade ju på dagen så jag var lite orolig så var orolig att vi inte skulla kunna grilla, men det klarnade mot kvällen och blev perfekt sommarväder. Det var helt otroligt roligt på dansen! Brukar inte gå på danser men passade på det ordnades i byn här. Kvällen bjöd på många skratt och möten med gamla och nya bekanta. Fick dansa flera danser och mot slutet av kvällen dök fästmannen upp så jag fick dansa med honom också. Det blev liksom grädden på moset. Efter att dansen var över så cyklade vi hem tillsammans. Är så lycklig att jag har honom!

Ock så idag har vädret varit otroligt vackert och det blev heller ingen åska, trots att de lovat det. Kan inte riktigt sätta fingret på det men det är väl summan av allt; sol, trevliga grannar, den alltid glada och ivriga hunden vår, god mat (igen), jordgubbar med vispgrädde, bröllopet i Monaco på tv som gjort att också denhär dagen har varit en av de lyckligaste på länge.

Det kan vara sommaren finaste och bästa dag vi har fått uppleva. Och det betyder mycket att märka att även sådana kan finnas, trots allt.