tag:blogger.com,1999:blog-14832738965688080542024-03-14T05:38:14.469-07:00Längtans vägShttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.comBlogger38125tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-22150930365113401632012-04-02T05:18:00.000-07:002012-04-02T05:18:32.097-07:00BIM 9 aprilDet finns en hel del förkortningar att hålla reda på i projektet "bli gravid". En av dem är BIM. Tog länge innan jag fattade vad fasiken det handlade om. Nu vet jag; beräknad icke-mens. Jag har BIM 9 april, dvs om en vecka. Hoppas på ett mirakel!Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-38401038345275279702012-03-16T06:55:00.000-07:002012-03-16T06:55:00.925-07:00ÄL-stickor och graviditetstestMagen har varit uppsvälld och rund hela veckan och tänkte att kanske någon flyttat in där? Sen blödde det lite och sen ingenting på ca 2-3 dagar och trodde/hoppades redan att det kanske var något annat på gång, innan det idag satte igång som aldrig förr! Tänkte på vägen till jobbet att när ska man vakna ur denhär mardrömmen som heter ofrivillig barnlöshet? <br />
<br />
Nu på eftermiddagen tog jag mig i kragenoch beställde lite ÄL-stickor och graviditetstest från <a href="http://mammaksi.fi/">mammaksi.fi</a>. Som om det skulle hjälpa mig bli gravid, men är faktiskt intresserad av att följa upp min ÄL lite bättre. Och vad är nu inte bättre än ett <a href="http://www.mammaksi.fi/product_info.php/testipaketit/24kpl-ovulaatiotestia-9kpl-herkkaa-raskaustestia-liuska-p-58?pc=23&sort=3a">paket</a> med 24 ÄL-test och 9 graviditetstest för ändamålet? <br />
<br />
Hoppas jag får nytta av graviditetstesten också :)<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgig9Yajyv9m4oJDSRtCRImzYhF2tFGddn-ruWZxVGULovX3cnHRu71EZA1T18GtLJv2CYNgVAJC2qHr3Fl1OJaWSBgienNj2Vn5AjN17KPy-ZGlwNTBVh5q1wBgBexLq7sxJYj042d_5E/s1600/%C3%84L.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img aea="true" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgig9Yajyv9m4oJDSRtCRImzYhF2tFGddn-ruWZxVGULovX3cnHRu71EZA1T18GtLJv2CYNgVAJC2qHr3Fl1OJaWSBgienNj2Vn5AjN17KPy-ZGlwNTBVh5q1wBgBexLq7sxJYj042d_5E/s1600/%C3%84L.jpg" /></a></div>Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-1170656801946527772012-03-13T07:13:00.000-07:002012-03-13T07:13:18.624-07:00?????Fin titel på blogginlägg, eller hur? Men så känner jag mig. Många frågetecken i luften.<br />
<br />
Alternativ 1. IVF nummer 3 i maj? På Ava? Är det för tidigt? Borde man vänta tills sommaren, eller blir det egentligen bättre av att vänta typ 1 månad extra?<br />
<br />
Alternativ 2. Byta klinik? Var inte nöjd med Ava efter IVF nummer 2 och kanske det vore idé att byta, men å andra sidan så måste ju en läkare på en ny klinik börja från noll och har ingen lust att vara "försökskanin". <br />
<br />
Alternativ 3. Eller fortsätta "försöka naturligt" och leva med det beslutet, oberoende om det blir barn eller inte? Med naturligt menar jag då med hjälp av akupunktur, diet och eventuellt traditionell kinesisk medicin (får ta ett inlägg om det senare, men det handlar om örter o sånt).<br />
<br />
Alternativ 4. Sluta "försöka" helt? Typ som alternativ 3, men utan akupunktur etc.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-52588020797222773022012-03-08T22:46:00.000-08:002012-03-08T22:46:51.933-08:00Chockad..Såg dethär i MTV3:s morgonprogram och måste googla efter artikeln bakom. Här är den:<br />
<a href="http://www.mtv3.fi/uutiset/ulkomaat.shtml/2012/03/1508226/saksassa-yritetaan-purkaa-elakepommia-vero-lapsettomille">http://www.mtv3.fi/uutiset/ulkomaat.shtml/2012/03/1508226/saksassa-yritetaan-purkaa-elakepommia-vero-lapsettomille</a><br />
Hoppas att något sånthär aldrig föreslås i Finland. Orkar inte ens börja räkna hur mycket pengar jag satt på fertilitetsbehandlingar. Har säkert många medsystrar i Tyskland som är i samma sits. Hurra för Angela Merkel som satte stop för denna idioti!Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-92024287458078530902012-03-05T06:12:00.000-08:002012-03-05T06:12:27.417-08:00Inte gravid... igenSom man säkert kan gissa av den långa tystnaden är jag inte gravid. Det misslyckades alltså igen och vi är tillbaks i ruta 1. <br />
<br />
Vet helt enkelt inte mer vad jag ska göra... Har googlat och googlat för få svar, en lösning, hopp; men det finns inte. Laddade ner en bok; <a href="http://www.pregnancymiracle.com/">Pregnancy Miracle</a> och har börjat läsa den. Men det jag läst hittills är inte något speciellt. "Sluta röka" (röker inte), "drick inte så mycket alkohol" (1 glas vin på fredagkväll, ibland bara varannan fredag), "gå ner i vikt om du är överviktig" (det är jag inte), "motionera mera" (går ut med hunden flera gånger dagligen). Sen var det med kosten, det verkade fruktansvärt invecklat att analysera vad man borde äta men ska ge det ett försök. "Ha sex", säger boken. Okej... Har nog antagit att det är en förutsättning, men det skrivs också i boken att många par som upplever infertilitet bara har sex ca 1 gång i veckan! Så får se nu om jag blivit helt lurad... hmm... Men det känns bättre än att göra ingenting!Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-84276598908301695702012-02-07T23:12:00.000-08:002012-02-07T23:12:32.266-08:00En IVF berg-och-dalbanaI min andra IVF gick saker lite fortare än vad min hjärna hängde med. Hann bara picka Puregon i 7 dagar och sedan var det redan dags att ta Pregnylen och i dag 9 av hela behandlingen var det redan dags för äggplock! Äggplocket gick väldigt bra, det tog inte alls lika skujkt som senast och jag kände mig faktiskt "närvarane" vid ingreppet. 9 mogna ägg var resultatet och inte ens en timme låg jag och vilade efteråt. Var vid gott mod och mådde bra så vi packade ihop oss och gick på lunch. Allt kändes väldigt positivt och bra.<br />
<br />
Nästa morogn ringde de från kliniken, en aning senare än de hade lovat, och hade redan börjat ana att alt inte stod rätt till. Och så fick jag beskedet; bara ett ägg hade befruktats. inte hade jag förhoppningar om att vi skulle komma upp till det normala; dvs. 60-70% befruktning, efter som vi bara kom upp till 40% första gången. Så min tippning var 3-4 embryon. Men ett... Började förstås gråta i telefonen och kunde inte förstå hur det hade gått såhär för oss. Sköterskan tröstade och förklarade och sade att de var mycket ledsna för vår skull. Sen kom en massa förklaringar att OM de bara hade vetat så hade de gjort även ICSI (mikroinjektion). Sen fick jag prata med en biolog som förklarade att eventuellt fanns det nu en chans att spermierna saknade förmåga att befrukat äggen, trots att de var många och rörliga. <br />
Jag var förtvivlad hela dagen och orolig för att det enda lilla embryot vi hade fått inte skulle fortsätta dela sig. Men de sade välkommen på ET imorgon och att de naturligtvis ringer på morgonen i vilket fall som helst. <br />
<br />
Kunde knappt sova något alls på natten och vi åkte iväg efter morgonmålet, beredda på att vända hemåt igen ifall vi skulle få beskedet om att det inte fanns något kvar att få. Men den hade klarat sig och efter en lång väntan fick vi tillbaka vår lilla embis <3<br />
<br />
Men så kom nästa chock! Vi hade inte samma läkare som senast och vi gillade inte alls denhär som vi hade vid ET. Hon betedde sig ganska likgiltigt inför vår situation och sade dessutom att äggen hade tagits ut för tidigt och inte alls var mogna. Försökte fråga om inte ICSI hade gjort någon skillnad då och hur var det nu med spermierna då. ICSI hade inte hjälpt och kanske nu spermierna var lite sämre än senast, svarade hon och ryckte lite likgiltigt på axlarna. Blev bara så paff. <br />
Inga remisser till graviditetstest fick vi senast, alltså sådant kvantitativt-hcg, och inga bilder på embryot. <br />
<br />
På kvällen var jag samtidigt glad och lycklig men framförallt förbannat arg och besviken. Förtroendet för kliniken vi gått på är förbrukad för ingen av oss har mera kvar känslan för att de vet vad de håller på med eller bryr sig nämnvärt. Det är inte några småpengar vi sätter på behandlingarna och framförallt, OM det inte skulle lyckas denna gång heller, så känner jag att jag inte har redskap att fatta beslut om hur vi ska fortsätta. Är felet hos oss, alltså biologiska skäl, eller gjordes det misstag från klinikens sida? <br />
<br />
Blev så arg och besviken och ledsen och förtvivlad att jag raderade bloggen här för ett par dagar. Orkade inte mer. Men som tur har jag bearbetat mina känslor och känner att jag nu kan slappna av igen. Har min lilla embis i magen och vill vara lugn och harmonisk så den ska känna sig trygg där. <br />
<br />
Idag är ruvardag 6 och det är en bit kvar tills jag får testa. Håll tummarna för mig nu!Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-83502592200820947672012-01-31T09:02:00.000-08:002012-01-31T09:02:08.453-08:00IVF nummer 2 uppdateringHoppsan! Glömde uppdatera hur det har gått och nu är det nästan över redan. Började alltså stimuleringen en måndag, med dosen 175 IUI Puregon. Sen hade jag efter 3 dagen ett VUL och hade 4 + 4 folliklar. Dosen ökades till 200 och fick ta med Orgalutran. Så höll jag på i fyra dagar och sedan var dgas för koll igen. Fanns ju hur många follikklar som helst och beskedet från kliniken var att det blir äggplock i övermorgon! Det börjar finnas risk för att äggen rymmer ifall vi skjuter på det mer. Så det återstod bara att sticka Pregnylen. <br />
Jämfört med senast så har jag haft rikliga flytningar och är lite orolig att äggen redan rymt. Men kan inte så mycket mer än vänta nu. <br />
<br />
Man vänjer sig mycket, har jag konstaterat under denhär behandlingen. Men det jag inte kan eller vill vänja mig vid är pendlandet mellan hopp och oro. Med erfarenheten från i höstas vågar jag inte hoppas för mycket, men vad har man kvar om man överger hoppet? Nu är det många som vet om vårt IVF och vår ofrivilliga barnlöshet och jag vet att de lever med oss och håller tummarna. Samtidigt är det jobbigt för min sorg (över misslyckandet i höst), mina orostankar och mitt känslor av hopp är så privata, mina egna. Jag vet inte om jag orkar dela dem. <br />
<br />
Sen är jag rädd att man går så in i processen att man ibland glömmer slutmålet. Och det är inte att bli gravid, det är ett delmål. Målet är att vi ska kunna bli en familj.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-26876229660474118502012-01-15T11:57:00.000-08:002012-01-15T11:57:59.052-08:00IVF nr 2Inom en vecka ska jag börja med IVF, försök nummer 2. Ser fram emot det, äntligen så börjar det hända något igen men önskar ju förstås in i det sista att det inte kommer att behövas. Kanske har laserakupunkturen kunnat hjälpa mina sargade äggstockar och ett fint litet ägg har träffat en fin liten spermie och det redan är något på gång! <br />
Medicinerna har jag redan köpt, vågar inte vänta. I och för sig så kunde jag vänta tills mensen faktiskt börjar med att köpa dem, men tänk om det sen skulle vara slut på apoteket eller något. Har läst om sånt på forumen, fast det var väl Pregnyl som tagit slut och just det har jag inte köpt än. Men det hinner jag med efter att jag börjat picka också. <br />
Kanske jag har skrivit om det tidigare, orkar inte kolla just nu, men ska äta både kortison och disperin till denna gång. Disperinets uppgift är att tunna ut blodet lite och åstadkomma lite bättre blodcirkulation, eller nåt sånt. Kortisonet hjälper till efter embryoåterinföringen ifall det skulle vara så att kroppen stöter bort embryot. Är ju ingen medicinsk expert, får jag påpeka. Prednisolon och Disperin var det alltså. <br />
Vet inte om jag hade varit redo att börja om med en IVF-behandling som är exakt samma som senast. Jag vill inte försöka gång på gång på gång. Åtminstone utan några förklaringar på varför vi skulle ha bättre tur denhär gången. <br />
Min läkare sade förresten vid vårt första möte att största delen lyckas i IVF nr 2. Så ska det bli för oss också! För det har jag bestämt. :)Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-75773053449772470102011-12-11T03:33:00.000-08:002011-12-11T03:33:16.503-08:00Julen närmar sigJulen är familjehögtid nummer ett. Och speciellt för barnen då. Därför är det tungt då denna högtid närmar sig och jag börjar tro att jag joggat, gått på akupunktur osv. bara för att hålla tankarna borta från <em>det</em> som känns allra jobbigast. Blev jag mer harmonisk, som jag intalade mig själv, eller lyckades jag bara hålla mina tankar upptagna på annat håll?<br />
<br />
Vissa dagar vet jag inte hur jag ska klara av julhegen. Vi kommer att fira med åtminstone två av våra gudbarn och naturligtvis ligger allt fokus på dem. Resten av gänget är ju vuxna. Och så ska det ju vara! Men känner samtidigt ett outtalat fokus på oss, där de andra funderar på om inte vi också snart ska "skaffa barn" som det heter. Och kanske är det just det som jag mest oroar mig för, att någon ska fråga. Några vet ju redan, men absolut inte alla. Men hur (fan) berättar man?<br />
<br />
"Kan du skicka kålrotslådan? Tack ska du ha. Mmmm, va gott! Förresten ska vi på IVF i januari"Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-76877326809749653192011-11-27T01:30:00.000-08:002011-11-27T01:30:48.420-08:00Inte gravidJag är inte gravid. Lyckades med testet morgonen därpå. Sen började mensen också, sakta men säkert. Endon har också gjort sig påmind med smärtor i magen, speciellt när jag går. Får glömma allt vad jogging heter igen.<br />
Har varit mycket nedstämd och det belv en konflikt med mannen också. Jag hade velat diskutera vår situation och hur vi ska gå vidare IFALL det inte lyckas med nästa IVF heller. Tycker bara tiden rinner iväg... Jag vill inte fastna i något IVF-träsk med försök på försök på försök. Och vill inte vakna en morgon och inse att det är för sent. I adoption finns det ju övre åldergränser osv., ifall man nu bestämmer sig för det. Han vill inte alls prata och sa att han är trött på ämnet och vill att jag bara ska försöka vara glad. Nå men visst! <br />
<br />
Hinner inte skriva mer nu, men länkar till en film som jag upptäckte. Har inte sett den men ska definitivt det.<br />
<br />
<a href="http://hiljaatoivotut.fi/elokuva">http://hiljaatoivotut.fi/elokuva</a><br />
<a href="http://hiljaatoivotut.fi/naytokset">http://hiljaatoivotut.fi/naytokset</a><br />
<br />
Den går inte på "vanliga" biografer, men säkert finns det nåt sätt man kan se den i alla fall.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-48869087224520998582011-11-20T04:15:00.000-08:002011-11-20T04:15:23.938-08:00Misslyckas med graviditetstest?Ja visst, det kan man! Hur? Man kissar i en lite kopp (det kom med en sån i förpackningen) doppar stickan i kisset i koppen, sedan slänger man kisset i toalettstolen, spolar och SEN börjar man läsa instruktionerna. Man skulle hålla stickans ända I kisset tills ca 3-5 minuter gått. Hoppsan... Tänkte att kanske det funkar i alla fall, men icke. <br />
Nytt försök om någon timme då. <br />
<br />
Ja, alltså mensen är sen någon dag så går och funderar om det skulle ha skett ett mirakel och man kunde slippa en till runda med IVF.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-21886429870552174252011-11-13T08:12:00.000-08:002011-11-13T08:12:09.212-08:00FarsdagIdag firas alla pappor. Hade önskat att jag hade kunnat bära på vårt barn (i famnen eller i magen) vid dethär laget och fira min mans första farsdag idag. Men livet ville inte så. Och just sådana dagar som denna så kryper sorgen fram. <br />
<br />
Hoppas alla pappor där ute har haft en fin farsdag! Och hoppas ni uppskattar hur lyckligt lottade ni är.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-16545382826212200152011-10-16T04:45:00.000-07:002011-10-16T04:45:49.124-07:00TräningHar läst i flera tidningar senaste veckan att det ska vara <a href="http://op.se/slaktvanner/familjeliv/1.3990031-boosta-din-fertilitet-med-traning">bra att träna före och under graviditeten</a>. Så bra att jag just börjat! Stämmer att man blir på bättre humör åtminstone. Men om det har någon inverkan för oss med endometrios som orsak till barnlöshet vet jag inte. <br />
Men idag skiner solen så fint och det är nästan vindstilla så jag tror jag ger mig ut på en runda!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZdOa0Lu3X-3xJCP9iOQCrvx_caENMsZvu1Wj4SmuLIwJ9I2JB6fr_t2bjrfCUn8mKsXzbIcBUSNXNMDb4slty8nwgtowCzO6LOxTuQnzjKmACUTMEEJFxASg15w785D5vJXDKRC9wS4s/s1600/jogging_girl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="282" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZdOa0Lu3X-3xJCP9iOQCrvx_caENMsZvu1Wj4SmuLIwJ9I2JB6fr_t2bjrfCUn8mKsXzbIcBUSNXNMDb4slty8nwgtowCzO6LOxTuQnzjKmACUTMEEJFxASg15w785D5vJXDKRC9wS4s/s320/jogging_girl.jpg" width="320" /></a></div>Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-82869521728472224332011-10-13T00:15:00.000-07:002011-10-13T00:15:59.238-07:00Mindre hormonisk, mera harmoniskDet är mitt nya motto som kan läsas i rubriken! Drogs ner i träsket ett tag här och tappade nästan bort mig själv. Det har varit depp, gråt, förtvivlan, hormoner, sorg, allt! Jag var inget annat än barnlös, "IVF-are", misslyckad. Men nu har jag hittat någon sorts balans igen. Känner att jag måste leva här och nu. Vad är vitsen med att fundera på hur det gick och hur det ska gå nästa gång? Måste koncentrera mig på här och nu. <br />
<br />
Bokade tid till <a href="http://www.laserakupunktio.com/laserakupunktur.html">laserakupunktur</a>, började jogga igen, försöker äta mat av bra råvaror, minska lite på kolhydraterna. Alltså nu pratar jag inte om något extremt som att jag inte skulle äta alls bröd, pasta osv, utan lite mindre av den sorten helt enkelt och lämnar bort croissanten (min stora last!) vid förmiddagskaffet. <br />
Motionsprogrammet är utskrivet och hänger på kylskåpsdörren och kylskåpet är fyllt med osötad kvark som jag blandar med nötter, banan och lite honung. Perfekt mellanmål! Första joggingrundan var en postiv upplevelse. Varvar löpning med rask gång nu i början, men orkade springa mer än jag förväntat mig. Intervallandet gör dessutom att man hela tiden har något att hålla koll på, så det är helt omöjligt att tänka negativa tankar medan man håller på. Sen tycker jag höstluften är så härligt frisk och det är lätt att andas. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH1ioVpu99C_7BiJkOxfrwvLbuD9acLDMqa5DPxypUDca9PHMsTDbNkUXojyc7B16g5CRZbuCMVoCl00oaw-Nk0-z7PpWCrGPNo8v78rx7eh_KxnmmcosfxR1IaP-yHy7-q2C5_HFgrik/s1600/sataa_taas_iso.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320px" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH1ioVpu99C_7BiJkOxfrwvLbuD9acLDMqa5DPxypUDca9PHMsTDbNkUXojyc7B16g5CRZbuCMVoCl00oaw-Nk0-z7PpWCrGPNo8v78rx7eh_KxnmmcosfxR1IaP-yHy7-q2C5_HFgrik/s320/sataa_taas_iso.jpg" width="294px" /></a></div>Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-17331572394539830732011-09-30T04:58:00.000-07:002011-09-30T04:58:23.983-07:00Barn till varje prisSka definitivt titta på dethär programmet på SVT1: <a href="http://svt.se/2.162226/barn_till_varje_pris">Barn till varje pris</a><br />
<br />
Litet citat från programmets hemsida: <br />
"<em>I nya dokumentärserien Barn till varje pris? får vi följa ett antal ofrivilligt barnlösa personer som alla kämpar för att bli föräldrar. Vi möter bland andra paret där mannen är infertil, singeltjejen som åker till Danmark för insemination och två män som anlitar en surrogatmamma i Indien. Programledare är skådespelaren Pia Johansson, själv barnlös."</em><br />
<br />
Det började redan 26/9 med avsnitt 1, men den går i repris söndagen 2/10. och så finns det ju SVT Play.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-37951600569507089322011-09-28T08:49:00.000-07:002011-09-28T08:49:38.501-07:00Inte gravidSom det står i rubriken...tyvärr så lyckades inte vårt första IVF. Har vetat det sedan i söndags, då började jag blöda igen och det tog inte slut denna gång. En hel vanlig mens för mig, kände nog igen den då den kom. <br />
Har gråtit så jag nästan inte har kunnat andas, mitt hjärta värker. Igår gick jag och tog blodprovet; kvantitativt hCG. Idag fick jag ringa laboratoriet för att få resultatet. Hoppades så innerligt att det skulle vara lite förhöjt, så att man kunde embryo(na) hade försökt fästa i slemhinnan. Resultatet var < 3. Vilket tyvärr måste tolkas som att embryona antagligen bara har slutat dela sig. Visste att jag inte var gravid, men det var ett större bakslag än jag väntat mig. Det fanns liksom aldrig en chans...<br />
<br />
Diskuterade också helt sakligt i telefon om ett nytt IVF-försök. Sköterskan talade om att det skulle kunna ske redan i nästa menscykel. Men vår läkare sade åt oss efter ET att ifall det inte lyckas, så kunde det bli nästa gång först i januari. Att min kropp skulle behöva 3 månader på sig att återhämta sig. Sköterskan skulle tala med läkaren och lovade ringa upp mig. Skönt att de verkar bry sig och vill hjälpa. Har varit orolig att vi liksom blir lämnade vind för våg, för vi har ju inga embryon i frysen att göra nya ET-försök med. Låtsades vara stark och samlad i telefonen, men det är ett stort bakslag för mig. Jag är så fruktansvärt ledsen. Jag hade hoppats så mycket... Men livet måste fortsätta. <br />
<br />
Mentalt är jag redan inställd på att det blir först i januari. Men vi får väl försöka på egenhand tills dess. Gick på akupunktur tidigare i vår, men fick lite obehag för nålarna så nu ska jag testa laserakupunktur istället. Om jag inte åstadkommer annat med det så hoppas jag att det kan ge mig ett lugnare sinne. Återkommer med vad jag tyckte om laserakupunkturen. Och sen får jag återkomma med hur det gick till då jag berättade för blivande svärmor om vår barnlöshet och IVF. Blir för långt inlägg om jag börjar dra det här.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-78492329316963675932011-09-24T07:30:00.000-07:002011-09-24T07:30:19.637-07:00Hjälp, jag blöder!Just då jag hann deklarera att allt går fin-fint så kommer bakslaget. En blödning i "ruvardag" 7. Försvinner lika fort som den kom, men det var blod, klarrött blod. En till på morgonen i dag 8. Ett samtal till kliniken där de förklarar att det kan vara vad som helst. Biverkning till Lugesteron, blödning efter äggplock (men det var ju över en vecka sen???). Nidblödning, dvs då embryot fäster. Men det kan också vara det värsta, dvs att ingen av embryona har fastnat och det är min mens som är på väg. Fortsätt använda Lugesteron tills graviditetstestet. Och sen är det tydligen relativt vanligt med blödningar i IVF-graviditeter. Kasta inte yxan i sjön ännu, lyder rådet från kliniken.<br />
<br />
Ljuvliga väninnan försöker trösta, ljuvliga människor på forumet <a href="http://www.mammapappa.com/">http://www.mammapappa.com/</a> försöker trösta och säger att jag ska fortsätta hoppas. Och visst, det ska jag göra, men nu kom oron med i bilden också. Mannen försöker ingjuta hopp och kramar mig hårt, länge och ofta. Duktiga han, han är min trygghet och mitt stöd. Känner mig rätt så egoistisk för ibland beter jag mig som om det är mig ensam dethär drabbar. Men han drabbas ju han också. <br />
<br />
Nu får jag rycka upp nig lite och gå ut och njuta av vädret. Det regnar ju åtminstone inte idag. Sen är det bara 2 hela dagar tills testdagen.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-9143523702900888672011-09-20T03:38:00.000-07:002011-09-20T03:38:11.703-07:00Inget depp här inteDet är underligt att fast jag borde gå omkring och vara nervös och deppad , så känner jag mig väldigt positiv. Det borde vara de längsta 14 dagarna i mitt liv men jag tycker tiden går fort. Jag är glad och förväntansfull. Är det möjligtvis Lugesteron som gör att känner mig såhär? "Uppstämdhet" är inte listad som biverkning i bipacksedeln. På forumen läser jag om många som klagar på alla möjliga biverkningar av Lugesteron; svindel, ont i magen, huvudvärk, de fryser, uppsvällda och sjuka bröst. Har inga biverkningar alls. Det enda jag känner är någon sorts upprymdhet och harmoni som har fattats mig det i alla fall senaste månaderna. Nåja, får kanske medge att lite ömma bröst har jag. Och kanske lite halsbränna, och det borde jag faktiskt inte ha då jag inte dricker kaffe mera varje dag. <br />
<br />
Om exakt en vecka får jag göra graviditetstest. Samma dag som jag har en arbetsintervju. Tror jag fixar intervjun först och testet sedan. Borde jag ha dåligt samvete för att jag <em>eventuellt</em> är gravid då jag <em>eventuellt </em>tackar ja till en ny position i företaget? Njaa... Men sanningen är den att jag satt mitt liv på hyllan redan då vi bestämde oss att försöka bli gravida. I nästan två år har jag levat och skjutit upp mina drömmar pga en bebis som inte kommer. Nu får det vara slut på det. Man får inte glömma att leva och förverkliga sina drömmar!Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-54595990867179767792011-09-17T04:53:00.000-07:002011-09-17T04:53:32.718-07:00Känslor efter ETDet har minsann varit en känslornas berg- och dalbana hela sista veckan. Efter många om och men fick jag äntligen genomgå ET, dvs embryo transfer, alltså insättning av embryo. Det blev ju inte andra dagen efter ÄP, utan tredje. Nu ska jag berätta hur det hela gick till.<br />
<br />
Vi startade relativt tidigt på morgonen mot Ava-kliniken i Tammerfors. Då vi kört ca 1,5 timme så ringde de från kliniken och sa att allt är bra, men de föreslår att jag skulle få två embryon istället för ett. Alltså om det passar oss... Ja, jo visst, svarade jag utan vidare. Hjärnan hann liksom inte med. Hon i telefonen sa att läkaren förklarar bättre sen då vi kommer dit. Efter samtalet trodde jag att jag skulle spy och fick magkramper pga av nervositet. Anade att något inte stämde. Varför skulle jag få två? <br />
<br />
Vi kom fram ca 20 minuter före vår bokade tid, men de hade genast möjlighet att ta emot oss. Läkaren bekräftade min oro. Embryona var inte av så värst bra kvalitet och ytterligare en hade fallit bort under natten. Det fanns bara två kvar. Den ena lite bättre än den andra. Ingen av dem hade de kunnat frysa ner och för att slippa kassera den sämre av dem så ville de sätta in båda. <br />
<br />
Samtidigt som jag förstod att jag borde vara glad och lycklig kändes det som världens undergång. Av ca 20 folliklar blev bara 10 ägg, bara 4 befruktade och nu fanns bara 2 kvar. Som vatten som rinnner mellan fingrarna så försvann de, en efter en. <br />
<br />
Läkaren förklarade att cellerna delade sig ganska långsamt, men att det kanske är bättre att sätta in dem i deras naturliga miljö. "Mammas mage" är trots allt stället där de ska vara. Insättningen gick fint, endometrium (slemhinnan) var 12 cm = perfekt och de små embryona landade på ett bra ställe. Hade inga blödningar kvar efter ÄP. <br />
<br />
Så nu ruvar jag. Talar i mina tankar till de små embryona, så att de ska trivas och veta att jag gärna vill att de ska fortsätta växa i mig. Vill så gärna behålla båda. De skulle vara så välkomna och älskade är de redan. <br />
<br />
Har förresten under hela IVF-behandlingen, dvs pickandet med Puregon/Orgalutran, tappat min matlust. Eventuellt beror det på stressen också. Men idag! Åt tydligen mer än vanligt till lunch och fästmannen kommenterade att du äter tydligen ren för två, eller borde man säga tre. Det tyckte jag var en rolig kommentar.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-67920202687481020242011-09-14T00:44:00.000-07:002011-09-14T00:44:17.754-07:00Efter ÄPI förrgår var jag med om en av de värsta upplevelserna i hela mitt liv hittills. Äggplockning. Det är tydligen inget för oss med endometrios. Det var en otroligt smärtsam procedur och tydligen slutade apparaten de suger med fungera mitt i ingreppet och de fick hämta en ny. Jag var så totalt inne i min egen smärta och säkert delvis av det lugnande ämnet också, så det här fick jag berättat för mig efteråt av fästmannen.<br />
<br />
Sen började besvikelserna; av totalt ca 20 folliklar fick vi bara 10 mogna ägg, varav endast 4 hade befruktats. Känns som en ganska snabb halveringstid och jag hoppas det inte fortsätter i samma takt. Grät väldigt mycket igår och allt kändes hopplöst. Regnet gjorde inte mitt humör det minsta bättre, snarare underströk det. <br />
<br />
Idag var det meningen att vi skulle åka till kliniken för embryo-återföring men då de ringde i morse så föreslog de att vänta tills imorgon. Av 4 befruktade ägg var endast 3 normala, men fortfarande int 4-celliga som de gärna skulle få vara i dethär laget. Den fjärde var tydligt missbildad. 2 av äggen var fortfarande 2-celliga och en hade hunnit bli 3-cellig. De ville gärna vänta och se tills imorgon, vilket av "cellklumparna" som var det starkaste och återföra just det och frysa resten. Använder ordet "cellklump" här för inte är det väl ett embryo än, inte helst en morula. Tror att morula krävde 4 celler? Hur som haver.<br />
Har tydligen missat en del biologilektioner, jag med :)<br />
<br />
Är förvånansvärt positiv idag. Fästmannen är på jobb idag, igår var han hemma som psykiskt stöd. Har inte sjukt mera, som jag hade igår, efter äggplockningen, så tror jag ska ge mig ut på stan en sväng. Lite shopping är väl aldrig fel. <br />
<br />
Hoppas det går vägen imorgon och våra små cellklumpar mår bra och fortsätter dela sig.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-72325809303913076342011-09-10T07:25:00.000-07:002011-09-10T07:25:52.660-07:00ÄP på måndag!Fredagens kontroll visade totalt ca 20 folliklar och de var tydlign i passlig storlek för fick bokat ÄP till måndag. ÄP är alltså äggplockning. Håller på att bli expert på alla dessa förkortningar som var hebreiska för mig ännu för 6 månader sen :) Ännu i igår, fredag, pickade jag både Puregon och Orgalutran. Ikväll, lördag, blir det Pregnyl. Är ganska nervös för det och sköterskan varnade mig om att man kan bli uppsvälld i magen. Överlag har jag fått instruktioner att ta det lugnt under hela helgen och dricka ordentligt, t.ex hemlagad saft. <br />
Sedan var mina blodprovssvar lite försenade så det blev lite nervöst där ett tag. Men svaren fanns på Mehiläinen så nu är allt i sin ordning och jag får bara vänta. <br />
<br />
Lite överkänslig är jag trots allt, tårarna vill vara nära. Vet inte om det är nerver eller hormoner eller både och! Fast vad är det fär skillnad i egentligen. Bara att acceptera att så här mår jag nu. <br />
<br />
Nu håller jag tummarna för mig själv inför måndagen... :)Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-19312020580019954242011-09-06T23:38:00.000-07:002011-09-06T23:38:52.985-07:00Tankar i dag 6 av IVFHar mått ganska bra, men i morse hade jag ordentliga smärtor och det var väldigt jobbigt att promenera med hunden. Lite lätt dåligt mår jag cokså- Men hur underligt är nu det då jag har hela 14 folliklar på gång redan. Jag har alltså haft mitt första ultraljud igår. Beskedet från kliniken var att fortsätta med samma dos av Puregon och även börja ta Orgalutran. Hade just vant mig att använda Puregon-pennan och tyckte att det började gå som en dans. Med Orgalutran var det värre. För det ser ju faktiskt ut som en spruta! Det blev ömt och rött där jag hade stuckit och mådde dåligt hela kvällen. Mest säkert för jag var så <em>otroligt</em> nervös. <br />
Från kliniken sade de också att de tippar på att äggplockningen blir på måndag nästa vecka. Alltså precis den dag jag hoppats! <br />
<br />
Goda nyheter fick jag också från sjukkassan; de ersätter mina mediciner, trots att de inte ersätter själva behandlingen. Pengar är ju verklien inte det viktigaste. Det är säkert värt varenda euro i slutändan, mne trots allt så är det ju just därför jag hör till sjukkassan. <br />
<br />
Nästa ultraljud blir på fredag och sedan får jag veta vilken dag vi plockar ägg. Men måndag ser det alltså ut att blir.Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-85051229188863147792011-09-04T03:35:00.000-07:002011-09-04T03:35:32.771-07:00Nu blir det IVFDen här bloggen blir nu officiellt en IVF-blogg! <br />
Besöket på Avakliniken gick bra och pga min endometrios så är det nu alltså IVF som gäller. Mensen råkade börja på besöksdagen och IVF-behandlingen ska påbörjas dag 2 i cykeln så vi fick genast gå till apoteket efter svindyra(!) mediciner. Tog inte ens ut allt på en gång men kontot blev så gott som tomt och väskan desto fullare av mediciner och sprutor. <br />
<br />
På fredag kväll kl. 20:00 stack jag mig själv första gången med Puregon. Det gick ganska smärtfritt och det ser ju ut som penna egentligen. Värre blir det med fortsättningen då sprutorna faktiskt ser ut som sprutor med kanyler osv. Puregon är alltså ett follikelstimulerande preparat som ska få mina mina äggstockar att producera många ägg. På tisdag ska jag på uppföljningsultraljud för att se hur det går och sedan berättar de på kliniken hur jag skall fortsätta. Det kan hända att dosen ändras eller att jag måste börja ta ett annat preparat som förhindrar att follikeln spricker, alltså hindrar ägglossningen, om jag fattat rätt. <br />
<br />
Så egentligen är det fram till måndagkväll som jag vet hur jag ska sticka mig, sen kan det ändras. Och det jag också vet är, att om ca 10-12 dagar kommer jag antagligen att få åka till kliniken på äggplockning. Tanken är på något sätt väldigt absurd. <br />
<br />
På det stora hela så mår jag väldigt bra. Det är kanske en större påfrestning mentalt än fysiskt. Åtminstone än så länge. Har några nära vänner som vet vad som pågår och det gör så gott att få prata av sig med dem. Så ett råd till alla som ska gå igenom samma sak. Berätta, våga prata. Det är en alltför tung börda att bära ensam. <br />
<br />
Fortsättning följer....<br />
Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-27710743719400570612011-08-27T06:33:00.000-07:002011-08-27T06:33:12.955-07:00Lugn i sinnetDagen D börjar närma sig; bara 4 dagar kvar tills vårt första besök på Ava-kliniken. Ända sen jag ringde och bokade tid har jag känt mig lugn och stark. Ser framemot besöket, äntligen börjar det hända något. <br />
Sen har jag anmält mig till en danskurs och sökt nytt jobb! Låter kanske konstigt att jag väljer att göra det just nu, men saken är den att jag i månader, nästan år satt mig själv och mina egna intressen och behov åt sidan men motiveringen "Jag är ju snart med barn". Så mycket har blivit ogjort p.g.a sättet jag tänkte på. Nu blir det andra bullar! Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1483273896568808054.post-8719765398283501982011-08-05T05:20:00.000-07:002011-08-05T05:20:47.543-07:00Tankar i dag 1Idag känns det avsevärt bättre igen. Mensen har börjat idag, så nu är jag alltså definitivt inte gravid. Som om nu det var något att vara glad för... Kanske det positiva kommer från det att jag äntligen fått tid till barnlöshetskliniken. Talade med världens trevligaste sköterska där! Trodde före samtalet att jag skulle gråta i telefonen (det gjorde jag alltså inte) men hon verkade så avslappnad och glad att jag kunde sakligt redogöra för vår sak. Sedan bestämde jag mig för att inte ta Clomifen i denhär cykeln. Vill ha lite paus före de riktiga behandlingarna börjar. Inser ju att det kommer att vara tungt, både fysiskt och psykiskt, så vill ha en liten paus för det. Mådde ju ganska konstigt av Clomifen redan, humöret gick upp och ner och jag tyckte t.o.m själv att jag var jobbig. :)<br />
<br />
Lite smått irriterad var jag ändå över fästmannens reaktion på att jag inte tänkte fortsätta med Clomifen. "Man ska nog försöka med alla medel och sätt som finns" menade han och det är ju lätt för honom att säga! Det är ju JAG som måste medicineras och rotas i, inte han. Tänk att det ännu år 2011 är kvinnan som måste både se till att hon inte blir med barn (sftar här på att ofta så använder par p-piller e.d. och sällan kondom) och sedan se till att hon blir det. Mannen får bara vara med liksom. Orättvist är det, tycker jag. <br />
<br />
Nu ska jag ut i regnet och pigga upp mig. Sen tar jag tag i min nya bok, Fatimas hand, som jag köpte idag. Har inte haft något att läsa de senaste dagarna. Ja, förutom någon tegelsten som grannen lånade åt mig med orden att detta är den bästa bok hon någonsin läst, den innehåller allt från kärlek till krig och historia. Kom till sidan 23 i boken och konstaterade att det nog bäst kunde definieras som "tantporr á la 1987".Shttp://www.blogger.com/profile/15306729643978294341noreply@blogger.com0