IVF nummer 2 uppdatering

Hoppsan! Glömde uppdatera hur det har gått och nu är det nästan över redan. Började alltså stimuleringen en måndag, med dosen 175 IUI Puregon. Sen hade jag efter 3 dagen ett VUL och hade 4 + 4 folliklar. Dosen ökades till 200 och fick ta med Orgalutran. Så höll jag på i fyra dagar och sedan var dgas för koll igen. Fanns ju hur många follikklar som helst och beskedet från kliniken var att det blir äggplock i övermorgon! Det börjar finnas risk för att äggen rymmer ifall vi skjuter på det mer. Så det återstod bara att sticka Pregnylen.
Jämfört med senast så har jag haft rikliga flytningar och är lite orolig att äggen redan rymt. Men kan inte så mycket mer än vänta nu.

Man vänjer sig mycket, har jag konstaterat under denhär behandlingen. Men det jag inte kan eller vill vänja mig vid är pendlandet mellan hopp och oro. Med erfarenheten från i höstas vågar jag inte hoppas för mycket, men vad har man kvar om man överger hoppet? Nu är det många som vet om vårt IVF och vår ofrivilliga barnlöshet och jag vet att de lever med oss och håller tummarna. Samtidigt är det jobbigt för min sorg (över misslyckandet i höst), mina orostankar och mitt känslor av hopp är så privata, mina egna. Jag vet inte om jag orkar dela dem.

Sen är jag rädd att man går så in i processen att man ibland glömmer slutmålet. Och det är inte att bli gravid, det är ett delmål. Målet är att vi ska kunna bli en familj.

ÄP på måndag!

Fredagens kontroll visade totalt ca 20 folliklar och de var tydlign i passlig storlek för fick bokat ÄP till måndag. ÄP är alltså äggplockning. Håller på att bli expert på alla dessa förkortningar som var hebreiska för mig ännu för 6 månader sen :) Ännu i igår, fredag, pickade jag både Puregon och Orgalutran. Ikväll, lördag, blir det Pregnyl. Är ganska nervös för det och sköterskan varnade mig om att man kan bli uppsvälld i magen. Överlag har jag fått instruktioner att ta det lugnt under hela helgen och dricka ordentligt, t.ex hemlagad saft.
Sedan var mina blodprovssvar lite försenade så det blev lite nervöst där ett tag. Men svaren fanns på Mehiläinen så nu är allt i sin ordning och jag får bara vänta.

Lite överkänslig är jag trots allt, tårarna vill vara nära. Vet inte om det är nerver eller hormoner eller både och! Fast vad är det fär skillnad i egentligen. Bara att acceptera att så här mår jag nu.

Nu håller jag tummarna för mig själv inför måndagen... :)