Det har minsann varit en känslornas berg- och dalbana hela sista veckan. Efter många om och men fick jag äntligen genomgå ET, dvs embryo transfer, alltså insättning av embryo. Det blev ju inte andra dagen efter ÄP, utan tredje. Nu ska jag berätta hur det hela gick till.
Vi startade relativt tidigt på morgonen mot Ava-kliniken i Tammerfors. Då vi kört ca 1,5 timme så ringde de från kliniken och sa att allt är bra, men de föreslår att jag skulle få två embryon istället för ett. Alltså om det passar oss... Ja, jo visst, svarade jag utan vidare. Hjärnan hann liksom inte med. Hon i telefonen sa att läkaren förklarar bättre sen då vi kommer dit. Efter samtalet trodde jag att jag skulle spy och fick magkramper pga av nervositet. Anade att något inte stämde. Varför skulle jag få två?
Vi kom fram ca 20 minuter före vår bokade tid, men de hade genast möjlighet att ta emot oss. Läkaren bekräftade min oro. Embryona var inte av så värst bra kvalitet och ytterligare en hade fallit bort under natten. Det fanns bara två kvar. Den ena lite bättre än den andra. Ingen av dem hade de kunnat frysa ner och för att slippa kassera den sämre av dem så ville de sätta in båda.
Samtidigt som jag förstod att jag borde vara glad och lycklig kändes det som världens undergång. Av ca 20 folliklar blev bara 10 ägg, bara 4 befruktade och nu fanns bara 2 kvar. Som vatten som rinnner mellan fingrarna så försvann de, en efter en.
Läkaren förklarade att cellerna delade sig ganska långsamt, men att det kanske är bättre att sätta in dem i deras naturliga miljö. "Mammas mage" är trots allt stället där de ska vara. Insättningen gick fint, endometrium (slemhinnan) var 12 cm = perfekt och de små embryona landade på ett bra ställe. Hade inga blödningar kvar efter ÄP.
Så nu ruvar jag. Talar i mina tankar till de små embryona, så att de ska trivas och veta att jag gärna vill att de ska fortsätta växa i mig. Vill så gärna behålla båda. De skulle vara så välkomna och älskade är de redan.
Har förresten under hela IVF-behandlingen, dvs pickandet med Puregon/Orgalutran, tappat min matlust. Eventuellt beror det på stressen också. Men idag! Åt tydligen mer än vanligt till lunch och fästmannen kommenterade att du äter tydligen ren för två, eller borde man säga tre. Det tyckte jag var en rolig kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar