Det är underligt att fast jag borde gå omkring och vara nervös och deppad , så känner jag mig väldigt positiv. Det borde vara de längsta 14 dagarna i mitt liv men jag tycker tiden går fort. Jag är glad och förväntansfull. Är det möjligtvis Lugesteron som gör att känner mig såhär? "Uppstämdhet" är inte listad som biverkning i bipacksedeln. På forumen läser jag om många som klagar på alla möjliga biverkningar av Lugesteron; svindel, ont i magen, huvudvärk, de fryser, uppsvällda och sjuka bröst. Har inga biverkningar alls. Det enda jag känner är någon sorts upprymdhet och harmoni som har fattats mig det i alla fall senaste månaderna. Nåja, får kanske medge att lite ömma bröst har jag. Och kanske lite halsbränna, och det borde jag faktiskt inte ha då jag inte dricker kaffe mera varje dag.
Om exakt en vecka får jag göra graviditetstest. Samma dag som jag har en arbetsintervju. Tror jag fixar intervjun först och testet sedan. Borde jag ha dåligt samvete för att jag eventuellt är gravid då jag eventuellt tackar ja till en ny position i företaget? Njaa... Men sanningen är den att jag satt mitt liv på hyllan redan då vi bestämde oss att försöka bli gravida. I nästan två år har jag levat och skjutit upp mina drömmar pga en bebis som inte kommer. Nu får det vara slut på det. Man får inte glömma att leva och förverkliga sina drömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar