Just då jag hann deklarera att allt går fin-fint så kommer bakslaget. En blödning i "ruvardag" 7. Försvinner lika fort som den kom, men det var blod, klarrött blod. En till på morgonen i dag 8. Ett samtal till kliniken där de förklarar att det kan vara vad som helst. Biverkning till Lugesteron, blödning efter äggplock (men det var ju över en vecka sen???). Nidblödning, dvs då embryot fäster. Men det kan också vara det värsta, dvs att ingen av embryona har fastnat och det är min mens som är på väg. Fortsätt använda Lugesteron tills graviditetstestet. Och sen är det tydligen relativt vanligt med blödningar i IVF-graviditeter. Kasta inte yxan i sjön ännu, lyder rådet från kliniken.
Ljuvliga väninnan försöker trösta, ljuvliga människor på forumet http://www.mammapappa.com/ försöker trösta och säger att jag ska fortsätta hoppas. Och visst, det ska jag göra, men nu kom oron med i bilden också. Mannen försöker ingjuta hopp och kramar mig hårt, länge och ofta. Duktiga han, han är min trygghet och mitt stöd. Känner mig rätt så egoistisk för ibland beter jag mig som om det är mig ensam dethär drabbar. Men han drabbas ju han också.
Nu får jag rycka upp nig lite och gå ut och njuta av vädret. Det regnar ju åtminstone inte idag. Sen är det bara 2 hela dagar tills testdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar