Som det står i rubriken...tyvärr så lyckades inte vårt första IVF. Har vetat det sedan i söndags, då började jag blöda igen och det tog inte slut denna gång. En hel vanlig mens för mig, kände nog igen den då den kom.
Har gråtit så jag nästan inte har kunnat andas, mitt hjärta värker. Igår gick jag och tog blodprovet; kvantitativt hCG. Idag fick jag ringa laboratoriet för att få resultatet. Hoppades så innerligt att det skulle vara lite förhöjt, så att man kunde embryo(na) hade försökt fästa i slemhinnan. Resultatet var < 3. Vilket tyvärr måste tolkas som att embryona antagligen bara har slutat dela sig. Visste att jag inte var gravid, men det var ett större bakslag än jag väntat mig. Det fanns liksom aldrig en chans...
Diskuterade också helt sakligt i telefon om ett nytt IVF-försök. Sköterskan talade om att det skulle kunna ske redan i nästa menscykel. Men vår läkare sade åt oss efter ET att ifall det inte lyckas, så kunde det bli nästa gång först i januari. Att min kropp skulle behöva 3 månader på sig att återhämta sig. Sköterskan skulle tala med läkaren och lovade ringa upp mig. Skönt att de verkar bry sig och vill hjälpa. Har varit orolig att vi liksom blir lämnade vind för våg, för vi har ju inga embryon i frysen att göra nya ET-försök med. Låtsades vara stark och samlad i telefonen, men det är ett stort bakslag för mig. Jag är så fruktansvärt ledsen. Jag hade hoppats så mycket... Men livet måste fortsätta.
Mentalt är jag redan inställd på att det blir först i januari. Men vi får väl försöka på egenhand tills dess. Gick på akupunktur tidigare i vår, men fick lite obehag för nålarna så nu ska jag testa laserakupunktur istället. Om jag inte åstadkommer annat med det så hoppas jag att det kan ge mig ett lugnare sinne. Återkommer med vad jag tyckte om laserakupunkturen. Och sen får jag återkomma med hur det gick till då jag berättade för blivande svärmor om vår barnlöshet och IVF. Blir för långt inlägg om jag börjar dra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar