Julen är familjehögtid nummer ett. Och speciellt för barnen då. Därför är det tungt då denna högtid närmar sig och jag börjar tro att jag joggat, gått på akupunktur osv. bara för att hålla tankarna borta från det som känns allra jobbigast. Blev jag mer harmonisk, som jag intalade mig själv, eller lyckades jag bara hålla mina tankar upptagna på annat håll?
Vissa dagar vet jag inte hur jag ska klara av julhegen. Vi kommer att fira med åtminstone två av våra gudbarn och naturligtvis ligger allt fokus på dem. Resten av gänget är ju vuxna. Och så ska det ju vara! Men känner samtidigt ett outtalat fokus på oss, där de andra funderar på om inte vi också snart ska "skaffa barn" som det heter. Och kanske är det just det som jag mest oroar mig för, att någon ska fråga. Några vet ju redan, men absolut inte alla. Men hur (fan) berättar man?
"Kan du skicka kålrotslådan? Tack ska du ha. Mmmm, va gott! Förresten ska vi på IVF i januari"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar