Har en längre tid haft behov av att skriva av mig om "vårt projekt" att bilda familj. Hur vi planerade, önskade, hoppades och hur det gick. Har vissa gånger tänkt att vi går längs en väg av längtan. Vi längtar efter någon som inte ännu finns. Och denhär vägen är full av dalar och backar och det har bara varit att traska på för vad annat kan man egentligen göra? Startade för länge sedan en blogg vid namnet "Målet är inget, vägen är allt". Mitt livs motto kallade jag det. Men jag har ändrat mig. Det finns inget mål, det finns bara väg.
Det är nämligen så att jag och min fästman av någon anledning inte lyckats få barn. Och det är mina tankar kring detta jag ska skriva om. Inte i kronologisk ordning, utan lite vad jag själv råkar gå och fundera på. Måste skriva av mig helt enkelt. Sen är det ett bonus om någon orkar läsa eller rent ut av har nytta av det jag skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar